FAQ

Fråga: I scenerna vid intagningen av Katarina sitter och står personal och patient på ett sätt som kan anses respektlöst eller riskabelt. Det är för nära mellan patient och personal, och läkaren saknar reträttväg i sitt första bedömningssamtal. Det är trångt och rörigt med alla dessa människor.

Svar: Det här är viktiga påpekanden. För att kunna filma med en kamera och en mikrofon fick vi ordna scenerna på det sättet. Rummet är det rum som används på PIVA (Psykiatrisk intensivvårdsavdelning) för visitation och första samtal. Det saknar föremål som kan användas som tillhygge. Det hade varit givande med en kamera hos Katarina, för att ge hennes perspektiv!

Fråga: Innehållet väcker känslor och skapar frågor om etik och kommunikation!

Svar: Just det, vi har inte givit fasta instruktioner till aktörerna utan de har agerat utifrån sina egna erfarenheter och improviserat fram scenerna i stort sett utan omtagningar. Scenerna är alltså inte tillrättalagda, utan kan diskuteras, gör det!

Fråga: Måste poliserna verkligen komma för att hämta Katarina i uniform och med en skyltad polisbil?

Svar: Enligt en erfaren polis (se intervjun med Lars-Göran Dahlgren) beror det på situationen vilket som är mest lämpligt. Antingen civilklädda poliser i en omärkt bil, eller uniformsklädda med polisbil. Uniform kan verka betryggande medan det är mindre traumatiserande för närstående och patient att göra polishandräckningen diskret. Närstående (se intervjuerna med Åsa Moberg) berömmer polisen för deras vanligen förstående hållning och strävan att minimera kroppstvång.

Fråga: Etiken – ska inte den beskrivas?

Svar: Vi hoppas att denna produkt väcker etiska diskussioner. Några självklara svar finns inte. Dialogen rörande avvägningen av frihetsberövande kontra grundläggande medborgerliga rättigheter fortsätter. Framstående svenska tänkare har skrivit om tvångets etik; t ex Jan-Otto Ottosson (professor emeritus): Psykiatrisk etik, Liber 2005, och Torbjörn Tännsjö (professor i praktisk filosofi): Tvångsvård – om det fria valets etik i hälso- och sjukvård, Thales 2002. Studera gärna Hawaii- och Madriddeklarationerna om psykiatrisk etik som ligger under fliken Författningar och deklarationer.

Fråga: Vissa sekvenser är långa; kan man inte korta ned dom?

Svar: Vi har valt att inte göra det eftersom olika personer som ser detta har olika behov (ex. en erfaren sköterska eller en ny AT-läkare, eller en nämndeman). Om man tröttnar är det bara att klicka vidare. Längden på varje film anges på introduktionssidan vid varje filmsekvens.

Fråga : Bältesläggningen av Katarina med mani väcker känslor. Personalen som ska verkställa läkarens beslut om fastspänning ska genomföra själva bältesläggningen, övervaka patienten och i vissa fall ge tvångsinjektion. Finns något utbildningsmaterial om detta?

Svar: Bälte används undantagsvis i psykiatrisk vård. Varje fall ska dokumenteras och rapporteras till Socialstyrelsen. Vi har gett ganska stort utrymme åt bältesläggningen av pedagogiska skäl eftersom en human bältesläggning kräver utbildad och samtrimmad personal. I kursen, i modulen Fastspänning, finns det ett kapitel om hur man praktiskt handhar en säng med fastspänning: Observera att alla beslut om tvångsåtgärder ska fattas av läkare.

Fråga: De enda anhöriga som filmas är systern till Katarina med mani och sonen till Christina med psykos. Borde inte anhöriga ha ett ord med i laget?

Svar: Absolut! Vi anser att anhöriga (eller närstående) kan bidra med viktig information som underlag för beslut om tvångsåtgärder, för att motivera patienten till att klara frivillig vård, för att få in patienten till bedömning, mm. Några problem kan vara att patienten måste medge att närstående kontaktas, anhörig kan saknas, eller att det inte finns tid och resurser att kontakta dem. Vi får heller inte överlåta det professionella ansvaret på närstående vars börda redan är tung. Ambitionen måste ändå vara att så långt möjligt engagera dem i den akuta vården och eftervården av psykiskt sjuka. Ett sätt kan vara att göra ett Nätverkskontrakt med patienten (www.foreningenbalans.nu). Det innebär att alla berörda avtalar i förväg med patienten vem som gör vad i händelse av att vederbörande återinsjuknar.

Fråga: Poliserna verkar inte ha någon klar instruktion hur polishandräckningen ska gå till, är det så?

Svar: Ja, polisen får idag ingen särskild utbildning i att transportera psykiskt sjuka personer, något som diskuteras inför den planerade utvidgade polisutbildningen. Ändå får poliser beröm av närstående för sin förstående hållning och strävan att minimera kroppsligt tvång.

Fråga: Genusperspektiv?

Svar: Kvinnor dominerar inom utbildningsprogrammen för de olika vårdlinjerna; numera råder även en viss dominans av kvinnor i läkarutbildningen. Det råder däremot jämvikt i genusfördelningen bland psykiatrins patienter, men män dominerar inom substansberoende/missbruk, och kvinnor inom förstämnings- och ångestsyndrom. Inom psykiatrisk tvångsvård rekryteras en större andel manlig personal än inom öppna vårdformer. Eftersom de besitter större muskelkrafter blir det en trygghet vid hotbilder såsom överfall på personal och andra patienter.

Huruvida manliga och kvinnliga patienter behandlas olika när det gäller tvångsvård är så vitt vi vet inte klarlagt. Man skulle kunna tänka sig att det sker olika bedömningar av vad som är allvarlig psykisk störning, av självmordsbenägenhet, självdestruktivitet och aggressivitet.

Vi har strävat efter att balansera antalet män och kvinnor bland aktörerna både när det gäller patienter och personal. Vi vill påpeka att patienter kanske behandlas annorlunda utifrån det kön de har, och ber dem som använder materialet att reflektera över detta i sin kliniska vardag. Vi undrar över manligt och kvinnligt bemötande av patienter och hur man på sätt som inte enbart är betingat av kön kan upplevas som lugn respektive aggressiv av patienten. Detta spelar troligen betydande roll i den kliniska vardagen.

Fråga: Finns det någon enkel svensk lärobok om psykiska sjukdomar?

Svar: Klinisk Psykiatri av Christer Allgulander utkommer i sin fjärde upplaga på Studentlitteratur i augusti 2019.